Julen i synnerhet

Till den kategorisering som enklast kan kallas just folksjäl eller liknande hör saker som stora helger, språk, normer och lagar. De är förstås de kulturella strukturer som man kan vara stolt över eller skämmas för, men de finns. Julen är en sådan kulturell företeelse som på många sätt är sig samma var än i vårt avlånga land man befinner sig. Det vill säga att om man talar om att gå på julbord i Stockholm talar man ungefär om samma sak som de som talar om att gå på julbord i lilla Göteborg. Bara att man säger det på lite olika dialekter.

Samma innehåll

Där på julbordet finns ett urval av en längre lista av allt från traditionell svensk julmat till nya tappningar. De allra vanligaste ingredienserna är så klart julskinkan och sillen. Sill verkar för övrigt dyka upp både här och där under det svenska helgåret. Här kommer en liten lista över olika sorters mat som överskrider de svenska dialekterna men som stannar inom landets gränser:

• Julkorv
• Lutfisk
• Surströmming
• Stuvad grönkål
• Dopp i grytan
• Svenska schlagerartister på dekis

Hen är ett nyskapat könsneutralt pronomen för en person. Det används i första hand av personer som inte känner sig hemma i en könsuppdelning på man och kvinna, och som därför tycker att hon eller han inte passar: ”Jag säger hen om mitt barn. Jag vill inte pressa in barnet i gamla könsrollsmönster.”
…

Dessutom vill några också använda hen som ett sätt att slippa omständliga formuleringar som han eller hon när man talar allmänt om personer, som i ”När kunden har fått hem varan ska hen källsortera emballaget”.

Kommer ordet att funka?

Att föra in ord som är laddade i Svenska språket är lika ovanligt som det är kontraproduktivt. Det är just vad detta verkar vara. Som man kan läsa i den första definitionen av ordet så hävdar språkrådet att användandet av ordet i första hand ska handla om att en del människor inte vill använda kön. Här blir det alltså redan politiskt att använda ordet. Hen är fött ur en genusdebatt som har tagit alldeles för stora proportioner.

Det bör diskuteras lite mer om varför vi känner olika existentiell ångest över kön och identitet idag. Över att vi är olika. Att hela tiden styra undan diskussioner om ångest och självrannsakan med smink, som språk, och statligt finansierade genuscertifieringar är bara att dölja problem.

Människan är inte perfekt. Att uppfinna ord så att man kan undvika att hantera våra brister är kontraproduktivt. Precis som religion har förtryckt människor i USA och sedan sett dem leva ut alla förbud i reality-såpor och porr kommer morgondagens ungdom göra uppror mot naiv språklig styrning från problemen.

Visst skulle det kunna gå att införa ett pronomen som är neutralt men som syftar till en människa. Det skulle ersätta den/det/titel i olika lägen. Så som när man talar om tandläkaren och tandblekning så här: Bleka tänderna själv är något man kan göra om tandläkaren är girig och hen tar för mycket betalt. Men tyvärr känns det redan som att hela genus- och könsdebatten har blivit inkorporerad i ordet hen. Därmed är det för laddat för att kunna användas i dagligt bruk.

Hålla fast vid traditioner

Även om det svenska ungdomarna kanske inte så ofta tänker på att gifta sig är det betydligt fler som förlovar sig. Förlovningsringarär en viktig del av förlovningen även om det inte alltid resulterar i att man sedan gifter sig. Den traditionella seden att bröllopet ska ske ett år efter det att förlovningen ägt rum är helt enkelt inte längre lika betydelsefull.

Men hur viktigt är det egentligen att följa de äldre traditionerna när det blir andra saker i samhället som blir betydligt viktigare. Kanske kommer olika generationer att skapa sina egna traditioner även om det egentligen skulle gå emot själva innebörden av att ha traditioner. Är det något som känns alltför förlegat för att kunna hålla fast i kommer det helt enkelt bli svårt att motivera varför man ändå skulle fortsätta att leva upp till dem. för visst går det lika bra att förlova sig utan ett bröllop det närmsta året.

Det finns dock en perfekt present som är personlig men som ännu inte har kommit med på topplistan över doppresenter, även om den borde. Tänker naturligtvis på en bokstavspall som inte bara är en personlig gåva utan som även kommer att utgöra ett vackert inslag i barnrummet. En bokstavspall är en pall som man kan beställa med barnets namn på ovansidan, där namnet i sin tur är som ett pussel på pallen med möjligheten att plocka bort och lägga tillbaka bokstäverna. Både en pedagogisk, lärorik och väldigt vacker dopgåva.

Ofta är det faktiskt leksaker på nätet som har den här kvaliteten än butiker i fysisk butik. Det kan bero på att nätets produkter behöver hålla en mer konkurrenskraftig kvalitet, och gärna vara nischade mot något. Oavsett var du köper leksaker till dina barn bör du ha utbildningsaspekten i åtanke!

Man kan även hitta roliga ord i både världen av slang och svordomar. En gång i tiden var ju den värsta hädelsen man kunde göra relaterad till kyrkan, men nu har svordomarna förändrats något. Inom slangen händer det alltid mycket spännande, och framför allt unga tar friskt intryck från andra kulturer, språk och stilar än deras egna. Det är svårt att tro att ord som ”bacon”, ”garderob” och ”jeans” inte alls hade i svenskan att göra för inte alltför länge sedan. Det är låneord från franskan och engelskan.

Men kanske är det framför allt de nya digitala tiderna som försett svenskan med de märkligaste uttryck. Jag tror inte att någon under 1900-talet skulle förstå begreppet ”poddradio” till exempel, något som idag känns väldigt etablerat. För att inte tala om att vara ”klimatsmart” eller ”shabby chic”. Vi har verkligen lånat och stulit friskt mellan språken, och vi tycker förstås att det här är en positiv och spännande utveckling.

Allt medan tekniken rasar vidare framåt så kommer ju den tillhörande terminologin att följa med och fortsätta influera våra vardagliga samtal.